Produktinformation - Allmän information

Rent järn är mjukt men genom tillsats av olika legeringsämnen kan egenskaperna påverkas. Med stål anses rent järn som legerats med andra ämnen.

Dessa ämnen tillsatts vid stålverk och gjuterier i form av ferrolegeringar (innehåller ett eller flera av dessa ämnen i avsedd mängd). Stålets viktigaste legeringsämne är kol.

Stål har i regel kontrollerad sammansättning. Små förändringar i sammansättningen och värmebehandling påverkar starkt stålets egenskaper. Två stål med samma sammansättning kan ha olika egenskaper, beroende pa stålens struktur.

Man skiljer mellan kolstål och legerat stål, mellan vilka gränsen inte är helt skarp.


Kolstål

Kolstål innehåller, förutom kol, små halter av legeringsämnena kisel, aluminium, mangan, fosfor och svavel.
De två sistnämnda ar föroreningar. Mangan förhindrar svavlets skadliga inverkan.

Stål som stelnar med blåsbildning kallas otätat stål. Kisel tillsatts för att få stål fritt från blåsor vid stelnandet,
s.k. tätat stål. Vid låga temperaturer, under noll grader C, krävs aluminiumtätat stål.


Legerat stål

Genom tillsats av avgörande mängder legeringsämnen erhålls stål för mer kvalificerade ändarmål.

I legerat stål ingår, förutom de i kolstål förekommande legeringsämnena, avgörande mängder av något eller några av legerings¬metallerna krom, nickel, volfram, vanadin, molybden, titan m.fl. Legerat stål kallas även för specialstål.


Värmebehandling

Värmebehandling ger stål en viss önskad struktur och därmed sammanhängande fysiska egenskaper.

Värmebehandlingarna kan indelas i två grupper, glödgning (kornens form och storlek ändras men kristalltyperna består)eller härdning (nya kristalltyper bildas).

Avspänningsglödgning utförs för att få bort skadliga spänningar efter bearbetning av materialet (t.ex. efter kallbearbetning, smidning mm).

Med normalisering avses en glödning som gör att ett grovkornigt material med låg hållfasthet får en finkornig struktur
med hög hållfasthet.

Mjukglödgning gör stålet mjukt för bearbetning med skärande verktyg samt lämpligt för härdning.

Vid härdning bör upphettningen ske jämnt och likformigt.

Då stålet är genomvarmt, förs det ner i en kylvätska, varvid även avkylningen måste ske likformigt.

Genom anlöpning (upphettning) avser man att minska hårdheten samt öka slaghållfastheten.

Med seghärdning, härdning med anlöpning, erhålls hög sträckgräns, något minskad tänjbarhet men hög slagtålighet och utmattningsgräns. Sätthärdning (cementering) ger åt ett mjukt och segt stål, med låg kolhalt, en hård och slitstark yta.


Aducering

Aducering är långvarig upphettning av gjutna föremål i en sluten ugn utan lufttillträde. Genom detta förfarande får gjutjärn stålets egenskaper. Aducergods har högre hållfasthet, särskilt större seghet, än vanligt gjutgods.


Handelsstål

Handelsstål, även benämnda allmänna konstruktionsstål, är huvudsakligen kolstål. De är enkla i sin sammansättning med låga halter av kol och mangan. Dessa stål är svetsbara och har begränsad hållfasthet.

För vissa områden är handelsstålen underkastade säkerhetskrav som fastställs av statliga myndigheter.


Tryckkärlsstål

Tryckkärlsstål kan vara kolstål eller legerade stål. För tryckkarlsstålen gäller betydligt högre säkerhetskrav, än på handelsstålen, vilket har medfört en omfattande kontroll av dessa stal.

Kraven gäller främst hållfasthet och seghet vid låga temperaturer, vid rumstemperatur eller vid förhöjda temperaturer samt svetsbarhet i kombination med säkerhets¬krav, fastställda av statliga myndigheter.

Myndighetskraven kan variera beroende på användningsändamålet.

Lågtemperaturstål

Då produkter skall användas vid lägre materialtemperaturer än 0°C bör man välja speciella lågtemperaturstål.

Lågtemperaturstålen är tryckkärlsstål med finkornig struktur. Exempel på lågtemperaturstål är TT-materialet (Tief Temperatur). Detta material finns i normaliserat (N) eller seghärdat (V) utförande.

I Sverige regleras användningen av P215NL och P255QL, (tidigare TT St 35N och TTSt35V) av SS-EN 10216-4.
Högsta användningstemperatur är +150°C.